Avskrivning

Du vände dig bort.
Mitt hjärta slets ur min kropp och jag reste mig o gick.
Omedvedveten om den smärta jag orsakar.
Jag gick en bit.
Satte igång musik och försökte tänka bort dig.
Men det gick inte.
Jag satte mig på en parkbänk o försökte förgäves få kontakt med dig telepatiskt.
Jag ville att du skulle komma o krama om mig och säga att allting var bra.
Det första smset kommer: Förlåt snälla
Jag ignorerar det, fortsätter tycka allmänt synd om mig själv och gråter.
Det andra smset kommer: Hjälp
Jag kan bara inte ignorera och ser mig själv knappa in: Vad? Du vände mig ryggen... Inte tvärt om.
Det tredje smset kommer: Luft.
Jag skickar tillbaka. Even though saving you sends me to heaven. Coz your my, your my. My true love.
Jag får tillbaka: Jag får ingen luft.
Jag skickar tillbaka: Inte jag heller.
Jag sitter tyst och väntar. Det är något som är fel.
"Jag är alvarlig har panilavak" kommer i inkorgen.
Jag vrider på mig, känner mig obekväm.
Så jag smsar snabbt tillbaka: Jag kommer nu.. Snälla andas!
Jag går i rask takt tillbaka till lägenheten, och smsar Hannah till att öppna dörren.
Hon öppnar den o jag springer in för att se dig liggande och knappt andas i ena hörnet.
Jag får panik, sätter mig bredvid dig o håller dig i mina armar gråtandes o spyfärdig.
Jag tror att du gråter. Men märker att du knappt är vid medvetandet...
Du håller på att sluta andas. Jag får ännu mera panik.
Jag håller om dig i hopp om att detta inte är de sista sekunderna jag tillbringar med dig.
Jag ber hela tiden om att du ska andas, fastän jag känner att det rosslar mera och mera för varje andetag.
Jag lyfter upp ditt huvud, och hör att det går bättre att andas.
Så medan jag gråter som jag inte gjort på flera år, så höjer jag ditt huvud o gråter i ditt öra.
Sedan stirrar jag i ditt ansikte. Och ser dig öppna ögonen.
Du tittar på mig, som om jag vore osynlig.
Sorgen o glädjen omfamnar mig samtidigt och som ett barn som kommit bort från sin mor o återförenats med henne, låg jag nu snyftandes i din famn.
Den var varm, du kysste mina kinder o torkade mina tårar med din hand.
Du sa att jag räddade ditt liv.
Du höll mig närmre än någon någonsin gjort.
Och jag grät vidare.
För jag hade inte klarat mig utan vetskapen om att jag kanske hade kunnat döda dig.
Jag lägger örat mot ditt bröst, och hör det vackraste på planeten.
Dina hjärtslag.